Igår fyllde Sokrates hela sex år. Tänka sig, jag provred honom en månad efter han hade fyllt fyra! Snart har jag alltså haft honom i två år. Det var riktigt synd om Sokrates igår, jag tänkte fira hans födelsedag med en långritt ute i skogen men innan vi ens hade kommit oss till skogen så hade Sokrates sett döden i vitögat säkert fem gånger.

Först rasade det snö från ett tak vi red förbi så Sockan flög i luften av skräck. Precis när han har lugnat ner sig står det en karl och kapar ved precis vid vägen och detta förfärliga ljud höll verkligen på att ta kol på både honom och Chessi. Det var så fruktansvärt obehagligt att hästarna gjorde världens tvärvändning och satte av i galopp hemåt! Tur att jag och Sophie är kvicka små varelser och hann få stopp på dom och vända om dom igen. Sedan blev vi typ ståendes där i en kvart, hästarna backade, snurrade, sparkade bakut, frös fast, gjorde tvärvändningar, hoppade åt sidan osv. Tillslut hoppade jag av och släpade min stackars häst förbi eländet. Sedan när jag skulle försöka hoppa upp, vilket inte är det lättaste att göra utan pall då man har en häst på 1.80 som inte kan stå still så kom det såklart en travhäst i full kareta. Det, mina vänner, var inte ett ögonblick av lycka för våra hästar.

Tog mig iallafall upp tillslut men ritten fortsatte med diverse hemskheter, underlag som försvann under deras fötter, bilar som körde upp i röven på oss och inte förstod när vi viftade och vevade och skrek att dom skulle stanna. Ett plåtskjul som gjorde konstiga ljud i blåsten, en otroligt läskig byggnad som fick hästarna att dönita i full galopp och springa in i varandra osv. Haha, det var riktigt synd om hästarna...

När vi var tillbaka i stallet var dom fortfarande så uppe i varv att både Sokrates och Chessi höll på att slita loss kedjorna i stallgången pga. skräck när Li öppnade dörren... Dom hade det inte lätt, dom små liven!