Efter att ha legat hemma hos Tova riktigt bakis tillsammans med henne och Marcus så taggade jag till med Ipren och for till stallet. Var -20 på stallet så tyckte att rida i täcke var det enda altenativet, bakis och obalanserad som jag varit hela dagen. Red ett dressyrpass och kossan tyckte att de var riktigt kul, uppmärksam och snärtig i stegen. Trots att täcket skymde hans vältränade kropp så kände jag att han maffade upp sig. Finis killen min!

Nu har jag äntligen fått tummen ur och tagit några superfina, högupplösta bilder av högsta kvalité på hur Sokrates klippning blev. Fotograferade med en grymt bra kamera (min kära iPhone) på en otroligt vältränad häst ståendes i en fantastisk position! Haha, nä okej, ska sluta krydda, bilderna blev förjävliga och Sockan står inte alls uppställd på ett snyggt sätt, men då får ni iallafall se vad det är jag kämpat med i typ fyra dagar... (Och ändå ser det inte proffsigt ut!).

Förutom att få tummen ur har jag idag varit på promenad med Sokrates, tanken var såklart att jag skulle rida men när jag kom till stallet hade våra hästar precis blivit infångade från en halft kaosartad motion-på-egen-hand-runda. Gnista (en häst i Sockans hage) hade nämligen fått in en fullträff rätt i bringan på Sockan, som i panik hade kastat sig inni Chessi för att undvika att bli träffat, som i sin tur hade kastat sig i panik för att inte bli påsprungen av Sockan och sen blev det bara kaos av allt.

Hästarna laddade och sprang rätt igenom grinden som Sophie just höll på att öppna, så hela grinden lossnade från fästena och gick sönder, föll rätt över Sophie som ramlade baklänges och sedan sprang alla hästarna över Sophie + grinden. Så hon är rätt så mörbultad nu kan man säga. Hur som helst så sprang hästarna i full galopp över till grannarna och sedan ut på vägen där det såklart kom en bil, under den tiden hade Sophies mamma hunnit öppna alla boxdörrarna och tack och lov hann bilen bromsa och även skrämma hästarna åt rätt riktning - tillbaka mot stallet. Så då kunde dom fånga upp hästarna och Sockan sprang ajälv in i sin egna box. Så dom var ganska skärrade och uppe i varv när jag kom till stallet men som tur var så hade ingen häst gjort illa sig, trots att de mejat ner hagen. Chessi blödde lite på bakbenen och Sockan var uppsvälld på bogen och bringan efter sparken och hagdemoleringen men ingen var halt eller skadad.

Så därför gick jag en promenad med honom så att han skulle få varva ner och även för att se så att han såg okej ut, han var även uppsvälld precis vid sadelgjordsläget så ville inte ta på honom någon sadel och fara ut och rida mitt i all uppståndelse. Efter promenaden hade han dock lugnat ner sig så då stod vi i boxen och mös och kliades lite och då blev han glad och vågade slappna av ordentligt, min mammiga lilla myskille.

Det ska förresten bli bra när vi flyttar till det nya stallet, då kan han få bort sin ständigt tjocka mage som han får pga rundbalen, han blir så uppsvälld när han går på syrat hö, även de riktigt vältränade hästarna brukar se ut att ha lite mage när dom gör det.

Nu går jag av mitt arbetspass. Rakade två hästar idag, skulle egentligen raka 3st men den tredje var jätte rädd för apparaten så vi skulle vänta med honom. Just nu väntar jag på hämtning av Amanda för att dra till kossan (Laban) och idag står hoppträning på schemat. Filmkameran är nedpackad så om jag hittar nån vänlig själ som vill filma så lär det komma upp här senare :)

Har varit förbi det nya stallet idag och kollat lite grejer så passade på att ta några kort så att ni ska få se hur det ser ut.

Fint va?
/Celia

Idag har jag pratat med Totte och berättat att jag inte längre kommer stå kvar i stallet. Det var jättejobbigt, speciellt eftersom jag trivs så bra där och alltid har trott att det är det här stallet jag ska stå i så länge jag har häst. Det har liksom inte funnits på kartan att flytta där i från, om jag så skulle stå där själv!

Totte tog iallafall det hela jättebra, inte för att jag hade förväntat mig att han skulle bli upprörd eller ha något emot det, men ändå. Som jag sagt tidigare så känns det som att säga upp kontakten med en person man tycker jättebra om. Hur som helst så sa han att vi är välkomna tillbaka om det av någon anledning inte skulle fungera i det nya stallet och att även om han säljer sin gård så finns han alltid nära till hands.

Så det känns jätteskönt att ha det sagt och nu ser jag verkligen fram emot en nystart utan skador i det nya stallet. Tror det kommer bli jättebra och motiverande för mig och Sokrates! Och skulle det nu mot förmodan hända något får vi helt enkelt "flytta hem" när helst vi vill. Bättre än så kan det ju inte bli så det känns riktigt bra att det blev så här!

/Celia

Idag har jag varit och gjort något hemskt... Kollat på en ny stallplats. Det känns ganska hemskt faktiskt, känner mig som en svikare som har varit otrogen mot mitt fina, bästa stall. Egentligen vill jag inte flytta men i och med att Tottes gård är till salu så är framtiden där så osäker och jag vill inte att det ska bli så att vi en dag står där utan stallplats och därför måste ta in på första bästa ställe.

Kan knappt tänka mig ett liv utan Tottes stall, det är där jag har stått i alla år och där jag har "vuxit upp". Trivs så fruktansvärt bra med alla stallkompisar och det är helt otroligt så bortskämda vi är av Totte, han gör allt för oss, ställer alltid upp och är som ett levande uppslagsverk när det kommer till hästar. Men tyvärr är det ju så att utan Totte kommer det inte vara Tottes stall längre och det kommer komma en dag då Totte faktiskt tar alla saker och flyttar där i från och det kommer några nya ägare. Om den dagen är om en månad eller om ett halvår kan man inte säga men kan bara inte tänka mig tanken att Totte inte längre ska vara där och lägga sig i allt, gorma, fråga en hur det går med jobb, hjälpa en när det behövs, komma utspringandes till stallet och fira när det gått bra för hans dotter på travet och bara alltid finnas nära till hands. Så av den anledningen har jag och Sophie varit och kollat på ett nytt stall idag och väl där så insåg vi att möjligheten till att få flytta till ett sånt här stall får vi bara en gång. Väntar vi ett halvår är det försent och då kommer vi hamna på någon "sista sekunden lösning" och det känns inte rättvist mot våra hästar.

Så från och med nästa månad kommer inte Sokrates vara Bergsviksbo längre. Får tårar i ögonen bara jag tänker tanken. Känns som att lämna allt jag håller kärt! Men vi kommer flytta till ett stall med otroliga utvecklingsmöjligheter, ett stall med fantastiska ridvägar och otroligt seriöst folk. Ett stall där det inte är massa spring och ståhej och utomstående som passerar utan ett ställe där en lättstressad häst som Sokrates kommer kunna slappna av, vilket han inte skulle kunna om vi stod på något större stall.

Så det är verkligen med blandade känslor jag berättar det här, samtidigt som jag vet att jag kommer gråta krokodiltårar av att berätta för Totte att jag inte längre kommer stå kvar och samtidigt som jag kommer sakna alla fantastiska år i det stallet något oerhört så känns det som att det är till det här stallet jag ska flytta om jag någon gång ska göra det. Sokrates kommer få så så stora utvecklingsmöjligheter och på somrarna kan vi rida ner till gläntan och bada. Så jag tror och hoppas att det kommer bli jättebra i slutändan, om inte så hoppas jag att jag är välkommen tillbaka till Tottes stall så länge han bor kvar.

/Celia

Fin killen kom fram och frustade idag då jag kom, älskade häst. Såg ganska roligt ut då hans vintertäcke med hals är alldeles för stort, så halsen far över öronen. Men söt var han! Drog med Amanda till slingan och där vart det hård jobb i "djupsnön" vi körde på nedsittning ändå till uppförsbacken som är där och sen kort arbetsgalopp upp för hela backen! Vilka fina killar vi har, arbetsvilliga och glada. Imorgon lär jag inte kunna gå då jag läs ha så mycket träningsvärk... men de var de värt!

Jag vet inte hur ni har i era stall men i Sockans stall så har alla hästar bädd. Totte (som äger stallet) är så pass noga med den där bädden att vi aldrig någonsin skulle få ta ut pisset om han fick bestämma. Men när Totte är borta (vilket han är i princip varje vecka) så kan man minsann passa på. Så idag tömde jag varenda millimeter av spån som fanns i boxen och fyllde på ett x antal skottkärror med nytt och fräscht spån. Kan säga att det tog sin lilla tid då Sockan står i en fölbox, alltså dubbelt så stor som de andra boxarna. Men det var helt klart värt alla tunga lass och allt spån som bosatte sig i mina lungor för fint vart det!

/Celia

Sådär fulsöt som bara Sockan kan vara...

Idag när jag hade tagit in Sokrates från hagen och gjorde hans dagliga kroppsvisitation upptäckte jag att hela Sockans stråle var lös. Fattade ingenting. Han hade inte det minsta ont men strålen såg ut som om någon lagt en såg under den och sen bara kapat, jätteobehagligt. Någon som vet vad detta kan bero på? Han hade inte så igår och idag såg den nästan rutten ut. Jätteskumt att han inte reagerade det minsta på varken tryck eller när man lyfte upp den. Ska ringa hovslagaren lite senare och be han komma och ta en titt.

Nu ser det såklart extra smutsigt och äckligt ut då jag precis hade tagit ut honom från boxen när jag upptäckte det. Men som sagt, så där ser inte en frisk stråle ut och igår var den normal...

/Celia

Nu är min arbetsdag slut. Lika bra idag som igår! Fick longera Talent som ni ser på bilden nedan och gud var den lilla ponnyn var full i krut! Fick också veta att jag nästa vecka ska rida en del, inte alls helt fel. Var ofta på praktik på ridskolan då jag var liten, och då var det mocka och fodra som gällde, visst innefattar det lite sånt nu med men i en mer lagomd längd. Imorgon har jag i uppgift att raka vissa av kusarna, kan bli spännande då jag mest fått stå och lugna hästarna i vanliga fall.

Här uppdateras det för fulla muggar!

Tänkte bara berätta om gårdagen, då jag och Elin löslongerade Sockan "på riktigt" för första gången. Nog har jag gjort saker med honom förut då han har varit lös men då har vi alltid varit i hagen, dvs väl inhägnat. Igår hade vi honom på ridplanen som är helt oinhängnad där jag aldrig tidigare vågat släppa honom då man inte riktigt vet vad för intressanta grejer som pågår i huvudet på en femåring.

Men som sagt, släppte honom lös, det gjorde vi. Också övade vi på att han skulle följa efter oss dit vi gick, stanna när vi stannar och backa när vi backar osv. Ja, ni vet. Och han var jätteduktig! Han tyckte det var så pass roligt när jag och Elin "gjorde halt" och sedan sprang iväg att han var tvungen hoppa rätt upp i luften och sedan galoppera efter oss. Hur söt som helst, min lilla bäbbe. Han var så nöjd efteråt att hans lycka sken upp både mig och Elin och till och med schäfern Emma som för tillfället befann sig i stallet blev så glad att hon var tvungen att slicka honom på mulen av ren iver. Vilket såklart gjorde Sockan ännu lyckligare, hundar är av någon anledning något som får Sokrates upp över öronen lycklig och nyfiken.

/Celia

Det vart då ett jävla liv om det där Jerringpriset som enligt 70% av mina vänner på facebook tycker borde ha gått till Marcus Hellner. Till er har jag bara en sak att säga, lika lite som jag bryr mig om Hellner och lika lite som jag har någon koll på vilka tävlingar han ställer upp i och hur det går för honom vet ni om Rolf Göran Bengtsson och ridsporten. Ni kanske tycker att ridning inte är någon sport och att RGB inte förtjänade priset men då har ni inte heller någon aning om hur extremt mycket tid och pengar det ligger bakom för att kunna bli så bra som Rolf Göran är.

Det är inte bara att sitta där och dra lite i tygeln och sen sköter hästen resten, ja kanske om man bara ÅKER häst, dvs det som de flesta som inte rider egentligen men blir uppkastade på en häst får göra. Likadant om någon okunnig följer med till stallet när man bara ska ut och lunka med hästen, nog förstår jag att det inte verkar som någon sport för då blir man inte ens svettig av att bara sitta där på hästens rygg och låta den skritta på långa tyglar.

Men att rida så som Rolf Göran gör, det är allt annat än att bara sitta där som en säck uppe på ryggen och sen springer hästen omkring och hoppar hela banan av sig själv. Hindrena är för det första 160 cm höga och ibland nästan lika breda. Man måste vara extremt orädd och lyckas tima in varenda rörelse för att det ska stämma. Det kräver tid och tålamod, en extrem kondition, många timmar på gym för att orka, tidiga morgnar och sena kvällar, magmuskler utan dess like, ett enormt självförtroende och ett samspel som är att jämföra med det samspelet ett helt hockeylag måste ha för att få fram spelare som är outstanding.

Rolf Göran Bengtsson har blivit placerad i ungefär allt han ställt upp i den senaste tiden. Han är ingen lat jävel som gottar sig i ett pris som han inte gjort sig förtjänt av. Han reser världen runt för att visa vad han går för och han lyckas dessutom. Han har ingen lat liten ponny som man kan lalla på med och "slörida" utan han har en häst som har nerverna på utsidan för att kunna klara av att prestera på så höga höjder som de gör. Vem som helst kan inte rida en sån häst, ingen som slänger på sig ett par mjukisbyxor och några sneakers och far ut i skogen barbacka och snackar i telefon och gör gud vet vad under tiden skulle vilja sitta på Rolf Görans häst.

Med detta inlägg vill jag bara få fram att jag tycker alla ska sluta vara så jävulskt insnöade och omogna att de inte kan vara glada för någon annans skull. Hade Hellner vunnit, inte fan hade jag då skrivit statusuppdatering efter statusuppdatering om hur totalt jävla ofattbart värdelöst det är att han vinner och att han aldrig hade kunnat göra det utan sina skidor. Väx upp för fan och sluta klanka ner på andra sporter bara för att det inte är den sporten ni tycker är mest intressant att se på och hålla på med. Grow some balls och sluta vara så jävla töntiga.

Och dessutom borde ni tacka Rolf Göran som är så fantastiskt jävla snäll att han gör eran mat mör innan den kommer till erat kök.

Over and out. /Celia

Berättat lite "snabb"info om mig och Laban, även andra så trevligheter.


Namn: Elin Öberg
Smeknamn: Nutte, (Celia tvingar mig skriva snuttekudden).
Född: 4 December, 1994. (Tråkigt jag vet.. beskyll mina föräldrar)
Längd: 160 nått..
Bor: Piteå, djupviken.
Intresse: Har en heldel intressen, beror helt på vad jag känner för. Vissa dagar gillar jag att knäppa kort med kameran och filma intressanta händelser som då jag och Celia sitter och pratar. Andra dagar ligga i sängen och kolla på serier, åka bil med min rallydåre till bästavän, sätta klackarna i taket eller ta en och annan tur med min fläckiga springare.

Övrig fakta: Denna fråga gav en då inte direkt mycket insperation. Björjade rida som 6-7 åring på Piteå ridklubb, och efter åren som gick tog jag mig an dom busiga små rackarna. Hade då också en fläckig favorit, Zack. Han var min älsklingsponny i högsta grad, och fick jag inte honom på lektionerna så bört jag till mig honom minsann. Hoppningen vart ganska tidigt en favorit gren, och min första tävlingsponny var en fet liten hårig fjording som hette Pontus. Låter kanske inte lovande? Samma tänkte jag. Men jag tränade upp honom från att ha varit rädd för bommar och inte kunna galoppskänkeln till att hoppa bana på 120 och enkel hinder på 135-140. Red även Celias häst Zita, men då hon köpte Sokrates som minst sagt är ett stort jävla as så klarade jag inte riktigt av det med mina korta ben. Så istället började jag som medryttare på Laban, som jag rider nu och snart tagit hand om i ett år.  Men mer om det längre ner. Vart avkastad av Celias så kallade jättebäbis i slutet av sommaren så mina knän är inte längre vad dom en gång varit..


Här har vi min första favorit, Zack.

Här en en bild på Pontus, min foderponny. Dessvärre hans ägare på bilden.

Ska egentligen gå andra året på gymnasielinjen Omvårdnads just nu, men valde att ta ett studieuppehåll då saker och ting inte varit som det ska med framför allt mig. Så nu har jag en praktik på Ridskolan, riktigt grym praktik faktiskt!

Namn: Laban
Smeknamn: Labbe, skruttet, Labé, Joe labero.
Ras: Okänd
Kön: Vallack
Född: 1999
Mankhöjd: 155cm var det då senast.
E: - 
U: -
Intressen: Rymma från hagen. Hör och häpna, det lilla skruttet rymde från betes hagen till och med, endast för att säga godmorgon till stallägaren Annso. Därav har han 6st eltrådar ist för 2 i sin hage. Annars då? Äta mat, skrynkla mulen som förövrigt är väldigt köttig, irritera stressade morgonjourare med att inte vilja gå ut från boxen, eller kvällsjourare med att inte vilja komma in från hagen. Annars delar jag och Laban ett stort intresse vilket är hoppning. Den lilla köttbullen kastar sig över vad man än her fram, och hur högt det än är. Nästan, är hindrena för låga så är dom väldigt läskiga enligt Laban.

Övrig fakta: Stillastående bilar är riktigt läskiga, men inte dom som är i fullfart. Nämen, vi har snart ett års jubileum. Och efter den tiden har Laban utvecklas riktigt bra! Han var tyvärr halt och det varade över nästan hela sommaren, men han kom tillbaka bättre och finare än innan. Han började få muskler han aldrig tidigare visat en tendens att ens ha, han utvecklades inom hoppningen och gick från "sälhopp" till riktiga kanon tekniker och han vart även en riktig pingla i dressyren. Kan dock inte ta åt mig all creds för det, Labans supersöta ägare Emma Stenberg ska väl ta lite mer av äran. Men jag, Emma och Laban är som ett kanon team, funkar bra på alla plan tillsammans och är faktiskt en av dom bästa "ägarna till medryttarhäst" som jag haft. Vårat lilla skrutt.


Första gången jag hade Laban själv!

I början av denna sommar om jag inte minns helt fel.

Som sagt, köttig.









Så här slutar det då min lata kompanjon Celia följer med till stallet för en liten tur....