Igår förtjänade min häst en stjärna i himlen. Han var så duktig och tålmodig, tog in honom klockan fyra på eftermiddagen och fortsatte klippa honom, eftersom det hade blivit så fruktansvärt ojämt pga. att mothållet lossnade i var och varannat drag när jag klippte honom i förrgår så var det bara att ta av mothållet och ställa in maskinen på 3mm och klippa om hela hästen. När klockan var halv nio var ena halvan på hästen klippt och han hade även fått sig en liten bensträckare, sedan var det bara att ta in honom igen för då var hovslagaren där och skulle ge honom nya, fina fossingar. Så medan David skodde Sockan stod jag med klippmaskinen i högsta hugg så att det någon jäkla gång ska bli klart. Min häst såg inte särskilt lycklig ut men han stod där så snällt och lät oss slita i hans ben och lugga i hans päls...

Dessvärre behövde Sockan nya broddar och några av de gamla broddarna var så pass nednödda att dom var omöjliga att få loss, så då var David tvungen gå till garaget och skruva upp broddhålen osv. En jäkla tid tog det. Så när klockan var kvart i tolv (på natten!) var skoningen äntligen klar, helt sjukt hur länge det tog, men då har han verkligen fått enormt fina hovar nu. Tyckte så synd om Sokrates som hade fått stå still ändå från klockan fyra med untantag för en halvtimmes longering, han var ganska så less där mot slutet om jag säger som så, stod och hängde i kedjorna och hade en massa olika miner för sig. Men så sjukt duktig som så snällt stod i så många timmar, min duktiga lilla pusseponke.

/Celia